första oktober

Var graviditeten planerad? Ja, det var den. Vi lyckades på första försöket otrolig nog.
Vem berättade ni först för? Jag ringde till Becca det allra första jag gjorde. Jag kunde inte hålla mig att berätta för Sara så hon fick reda på det efter någon dag men resten av familjerna fick inte reda på det förrän i tredje månaden (eftersom risken för missfall är betydigt högre inom de tre första månaderna).
Namn vi funderade på: Jag älskade namnet Oscar men Patrik var inte med på det, annars gillade vi bland annat Sebastian och Jesper.
Vilket kön trodde ni det var? Patrik trodde att det var en kille men han hade mer eller mindre alla emot sig, mina vänner kallade till och med bäbisen för "hon" när John låg i min mage, hihi. Jag trodde att det var en flicka, men efter 3d ultraljudet så kände både jag och patrik att det nog var en pojke därinne.
Hur mycket gick du upp i vikt? 18 stadiga kilo. Men efter 6 veckor var de borta. =)
Var förlossningen som du tänkte dig? Förlossningen var myyycket bättre än vad jag förväntat mig. Det var den absolut fränaste upplevelse jag gjort i hela mitt liv, skulle göra det tusen gånger om!
Använde du smärtlindring? Nope.
Ammar du? Absolut!
Nytt eller begagnat? Begagnat i all ära men jag måste erkänna att vi köpt i princip allt nytt. Men det är nåt som känns bra att investera i,  framför allt när det handlar om säkerhet, dvs bilbarnstol och sånt! Sen behöver vi inte köpa så mycket inför framtida syskon eftersom det som John haft fortfarande kommer vara nytt och fräscht.
Hur ser en vanlig dag ut? Oj, ingen dag är den andra lik. Det är verkligen så olika. Ibland sover John mycket om dagarna, en annan dag är han vaken hela dagen. Det sistnämnda är inget att föredra för då har vi en övertrött och kinkig bäbis här hemma. Men vi kliver upp mellan 08.30-09.30, och efter att John ätit och fått på sig kläder får han leka i babygymmet medan jag dricker morgonkaffe och får i mig frukost. På dagarna tränar vi och pratar och myser massor. Promenader, besök elr en tripp ned på stan emellanåt. Det gäller att försöka vara effektiv och få något gjort när John sover i varje fall, det är ett som är säkert!

John har en favorit här hemma. Är han lite ledsen så kan man gå till våran hallspegel. När han får syn på sig själv så är det inte bara ett litet leende som kommer, han skrattar bokstavligen med hela kroppen! Han tycker det är himla fashinerande att se sig själv och blir helt överlycklig. Ska ta bild så ni får se någon dag.

Kram
Graviditeten med John | | Kommentera |

den lyckligaste dagen i mitt liv


På söndagsmorgonen den 8/7 vaknade jag strax före 05.30 av den första värken. Jag blev helt exalterad eftersom jag väntat i något som känts som en evighet på att allt skulle sätta igång, jag hade gått över tiden med 4 dagar vid det laget. Överlyckligt väckte jag Patrik och det tog bara fem minuter innan nästa kom. Värkarna fortsatte komma med fem minuters mellanrum och jag hade bestämt mig för att försöka stanna hemma så länge som möjligt, jag testade att lägga mig i ett varmt bad men det hjälpte inte för fem öre så jag var fort uppe på benen igen. Efter fyra timmars värkar så var de så smärtsamma att jag inte ville vara hemma längre så vi for in till förlossningen vid 10.00. Sköterskorna på förlossningen tog nog för givet att det skulle ta längre tid än det tog så jag fick sitta och vänta i en halvtimma innan de kopplade in mig i CTG:n, men vid det laget var jag redan öppen 6 cm så det var bara att pallra sig in i förlossningssalen och sätta igång. Med lustgas och duktigt knådande i ryggslutet av Patrik som enda smärtlindring så kämpade vi på fram tills klockan 13.40 då det var dags att börja krysta och 14.03 kom världens finaste lilla kille till världen. Universums lyckligaste är vi. Känslorna går verkligen inte att beskriva i ord.
 
Själva bb-vistelsen är jag inte speciellt imponerad över. Patrik fick lov att åka hem och sova eftersom att det var så smockfullt och som nybliven familj så vill man gärna få vara tillsammans. Dessutom tror jag min säng kom från 1700-talet för den var bokstavligt talat stenhård, kanske inte det man drömmer om efter en förlossning då kroppen är ganska mörbultad. Så ni kanske förstår blev det inte blev många minuters sömn den natten. Men eftersom att allt såg fint ut så fick vi fara hem dagen efter. Min prins lät mig sova till klockan 09.00 första natten hemma, det var välbehövligt. ♥

Dagarna här hemma har varit helt fantastiska. Vi har ett bra teamwork jag och Patrik och John är nöjd i stortsätt alltjämt, det värmer i hjärtat ska ni veta. Vi har haft massa besök om dagarna och folk har tagit med sig middag hit så det har varit riktigt lyxigt. Jag njuter av varje minut. Livet hade inte kunnat bättre.
Graviditeten med John, John 0-12 mån. | | 5 kommentarer |

så sant som det var skrivet

Höggraviditetens tecken som stämmer in på mig till punkt och pricka.

- Sambon måste parkera om bilen på nytt för att du ska kunna komma ut.
 
- Det inte längre hjälper att ”smita förbi” folk sidledes då du är bredare så än framifrån.

- Det känns som om man har sprungit en mil när man går upp för en trapp.

- När man rullar runt för att komma upp från soffan/sängen.

- När din sambo knyter dina skosnören.

- När man är rädd att kissa på sig när man nyser/ hostar.

- Man tappar något på golvet och låter det ligga för att processen med att plocka upp det är för omständigt.

- När man hellre går barfota än att ta på sig strumpor.

- När man behöver hjälp för att komma upp ur sängen eller soffan.

- När man måste kissa igen så fort man rest sig och trott att man var färdig.

- När de högklackade skorna blir stående bakom de förnuftiga ”kärringskorna”.

- När man flåsar och flämtar som en valross efter att ha fått upp dragkedjan på skorna och måste sätta sig ner efter för att få blod i huvudet och få bort den lila färgen från ansiktet.

- När man sitter på golvet i duschen och inte förstår hur man ska komma upp igen.

- När man planerar en utflykt utanför hemmet utifrån vart det finns toaletter.

- När du lägger på dig 2 kg vatten efter en vecka och säger ja, ja..

- När du börjar gråta för att du inte får på dig skorna själv och sedan nästan skrattar ihjäl dig för att du faktiskt sitter och gråter.

- När du ställer dig med benen en meter från varann för att förbereda dig på att böja dig ner.

- När BH storleken börjar närma sig slutet av alfabetet.
Graviditeten med John | | Kommentera |
Upp