vecka 39

Gårdagens besök hos bm gick bara bra. När jag gick från därifrån så vinkade jag glatt i dörröppningen och sa nåt klumpigt i stil med att "förhoppningsvis så ses vi aldrig igen" och det lät ju elakt men jag menade ju bara att jag hoppades att bebben är född innan nästa besök är inbokat den 15/2.. Kommer ihåg att jag tänkte likadant med John och tji fick jag. Jag hann med både ett och ett annat besök innan han behagade komma ut. Men jag är ändå glad att vi är inne i februari och att när han väl bestämmer sig för att komma så är han helt färdigbakad och välutvecklad. Det känns lite som en milstolpe bara för att jag oroat mig lite för att all denna stress och kånkande hit och dit skulle ha kunnat orsaka en för tidig födsel. Än så länge har jag inte haft några direkta känningar mer än sammandragningar och ibland är det någon nerv som kommer i kläm och det är väldigt obehagligt..
 
Idag har jag och pappa varit uppe i det gamla huset och donat på. Han tog släpet och fyllde det två omgångar och bar in det medans jag packade och donade på inomhus. Det börjar bli rätt tomt där så det krävs inte så många vändor till för att det ska vara färdigt. Igår var Tomas förbi med lastbilen för att tömma containern på återvinningen och så hade han med sig ett lass med singel som vi ska använda sen för att fylla upp och jämna ut backen där det behövs. Just nu är det fortsatt rivning och skotta spån som står på planeringen. För min del är det att fortsätta packa upp och försöka få någon ordning på alla kartonger och sopsäckar och försöka få det lite hemtrevligt här. :)
 
Det kommer bli många härliga promenader här sen när jag rör mig lite snabbare än en halt elefant. 
 

17 januari

Hej! En liten snabb uppdatering om vad som hänt på sistone.
 
- Ultraljudet i onsdags gick jättebra för han låg precis som han skulle. Jag vart så otroligt lättad och glad!  Och det var mysigt att få tjuvkika lite på lillebror så här nära innan vi får träffa honom på riktigt.
 
- Sara har fått en lägenhet i stan, på Haga för att vara precis. Jättefin! 
 
- I torsdags åt vi middag hos David och Jana och Patrik hjälpte dem att flytspackla deras golv på nedervåningen.
 
- Mamma fyllde år i torsdags så vi var såklart där och grattade henne med lite anti wrinkle creme. Hon hade tårta och budapestrulle och det sistnämda är min favorit. SÅ gott! 
 
- Min kropp börjar bli väldigt tung, trött och öm nu. Smygande huvudvärk, trötthet, illamående och halvt handikappad med ljumsken. I fredags var jag helt färdig så när Patrik kom hem fick han styra upp middag, en trotsig treåring, disken och Bozz som gnäller alla dygnets vakna timmar när han är uttråkad.  Det var skönt sen när vi kunde mysa ner oss i soffan hela familjen framför Peter Pan och äta glass. Nä, jag börjar känna mig rätt färdig med att vara gravid och det känns jätteskönt att vi snart är i mål..  26 dagar kvar! Förstår ni, nu är det nära! 
 
Ni kan väl gissa vilken dag han tänkt titta ut, vikt och längd?! Ska sammanställa en lista sen bara för skojs skull!  Jag är beräknad den 12/2. 
 
 
 
 
 
 
 
Graviditeten med Philip, Våran vardag | | En kommentar |

vecka 36

Vi är inne i vecka 36 och idag är det precis en månad kvar innan det är tänkt att våran lilla skatt ska titta ut. 
Han är ungefär 45 cm lång och väger runt 2,8 kg. 
 
Jag var ju i Vännäs den 4/1 för att en annan barnmorska skulle dubbelkolla hur han ligger och hon misstänkte att han ligger i säte. Imorgon ska jag på ett extra ultraljud för att se hur han ligger.. Ligger han i säte blir det vändningsförsök på torsdag eller på tisdag nästa vecka. Men det måste bara bli på torsdag för jag vägrar göra ett sånt utan Patrik och han måste till Luleå med Bonnie på tisdag nästa vecka. Hon har en eländestass som hon haltar på till och från och hittils har inga veterinärer eller röntgenbilder kunnat se något fel så nu ska hon få träffa en specialist som får titta på det.. Sen har vi då gjort allt vi kunnat för att få reda på vad som är på tok och då vet jag inte vad vi ska göra. 
 
Jag hoppas innerligt att lillen ligger åt rätt håll och att han bara inte sjunkit ner än. Jag hade en sån bra förlossning med John och har inte känt någon rädsla inför den här och både vändningsförsök och kejsarsnitt känns otäckt och blotta tanken på det får mig att rysa. Men skulle det nu bli på det viset får jag försöka läsa på lite och förbereda mig mentalt. Det som känns mest olustigt är väl att inte ha någon kontroll över situationen utan bara ligga där vaken medans de skär upp magen på en, hua.. Men, läkarna är ju proffessionella och för dom är det ju ett litet ingrepp som går ganska fort så det kommer att bli bra hur som helst. Och dessutom är det 50% chans att de lyckas vända honom rätt så jag ska verkligen inte ta ut något i förskott. Vi får vänta och se vad ultraljudet säger imorgon helt enkelt! 
 
Alltså min ljumske.. Den är hemsk. Och hemskare för varje dag som går. Jag börjde få ont i den ganska tidigt i graviditeten och nu gör den ont mest hela tiden. Värst är det när jag suttit eller legat ner och sen ska upp för då vill mitt vänstra ben bara vika sig. Riktigt obehagligt är det. Min bm tyckte det lät som ledbandet mer än foglossning och jag har ingen aning men jag hoppas det går till sig när bebbe är ute. Då måste jag vara fit for fight för att kunna vara en supermorsa, renovera hus och motionera bort massor med kilon!
 
 
 
 
Graviditeten med Philip, Våran vardag | gravid, vecka36 | | Kommentera |
Upp