kaosartad vecka

Det finns roliga och mindre roliga stunder man får gå igenom som hundägare. Denna vecka har Bonnie haft rännskita och det har varit fruktansvärt för henne men fruktansvärt för oss människor också. Det har varit KAOS.
 
Detta samtal utspelade sig igår då vi trodde att Bonnies mage var i balans eftersom den varit okej i två dygn. 
Jag har precis pratat och lagt på med Patrik och han väntar på att mäklaren ska ringa honom.
Under tiden ringer min telefon här hemma.
- Hej, det är Anna. 
- Hej, nu måste jag ringt fel.. Patrik måste ha uppgett ditt nummer istället för sitt egna. Eller så tog jag fel bara för att det luktar skit från köket.
Jag tar för givet att det är mäklaren jag pratar med och tänker att han är rätt oförskämd mot sin fru när han kläcker ur sig en sån sak..
- Eh aa, ja vi har haft så mycket tankar inför allt med huset så han har nog virrat ihop det lite,(syftade då på telefonnumrena) 
- Ja, det är ju ett fint hus ni köpt..
- Jag hörde att du gått omkring på våran gård och tittat igår eftermiddag.
- Va, nä..
- Ursäkta men vem är det jag pratar med?
- Förlåt jag glömde presentera mig. Jag är chef på NCC.. Jag tror hans hund har skitit ner sig så jag ville ha tag på Patrik. 
 
Hehe, han var alltså inte oförskämd mot sin fru för det var ju Bonnie som luktade men jag vet helt hundra på att det var mäklaren jag pratade med.
 
 
 
Våran staff Bozz, Våran vardag | | Kommentera |

inoficiell utställning 2/5

I lördags var det utställningspremiär för lilla Bonnie. Och hon var superduktig! Långt över förväntan, eller egentligen hade vi inga förväntningar över huvudtaget eftersom hon aldrig gjort det förut men det gick väldigt bra.Hon blev BIR valp och BIS valp 2. Kritiken löd så här: 6 månaders tik, vackert huvud, korrekt bett, rastypiska fortfarande valpiga rörelser, bra öron, tillräcklig front, utmärkt överlinje, lovande tjej med härligt temperament. 

          
Våran staff Bozz, Våran vardag | hundutställning, staffe, staffordshirebullterrier | | Kommentera |

Dag 3 - Något jag stör mig på

När vi var på djurmagazinet för några månader sen hade vi såklart Bozz med oss. När en kvinna gick förbi med sin lilla hund så blev Bozz glad och ville fram och hälsa. Vi stod en bit ifrån varandra och vi höll Bozz kort så de var inte ens i närheten av varandra men kvinnan utbrister " Ska man inte ens kunna vara på djuraffären utan att bli attackerad av en sån där?" och så vände hon på klacken. Jag och Patrik tittar på varandra och jag blir såååå arg. Jag säger högt så att kvinnan hör vad jag säger något som får henne att känna sig lite dum och går därifrån. Men det kändes i varje fall bra att markera att det INTE är okej att säga så som hon gjorde. 

En kvinna som bor i närheten av oss sa när vi flyttade till kvarteret att "Såna där hundar tycker jag inte om" och en annan kvinna hoppar hellre ner i diket med sin hund när hon ser oss och det är ju visserligen inte mitt problem, hon får ju skylla sig själv för mina hundar har inte gjort något fel av att bara existera.
 
Våra hundar är väldigt glada i andra hundar och andra människor och har aldrig någonsin visat tecken på aggressivitet. De är världens snällaste, spralliga med mycket energi och superfina med barn, riktiga nannydogs. När vi far till våra uppfödare blir John överöst av kärlek av fem staffar samtidigt. 
 



Våran staff Bozz, Våran vardag | | En kommentar |
Upp